010. Jag tror bestämt att det är kvällar som de här vi lever på.
Telefonen plingar till, ett nytt sms i inkorgen. "Jag o Linnéa tänkte ta ett dopp på Ekudden kl21. Någon mer som är sugen?" Jag tackar nej till att bada, för att spara en ond hals, men följer med som sällskap.
Det är svalt i luften, det är augusti nu men det gör ingenting för att kroppen är varm i varenda liten vrå och hjärtat slår hårda, bestämda slag som är fulla av lycka.
Vi är inte ensamma där. Människor hoppar ifrån bryggan, skrattar och pratar högt. De lever. De överlevde precis som jag och du den kalla, hårda vinter och långa vår som varit. Men sommaren kom tillslut.
Vi stannar på bryggan, Regina och jag. Ångrar att bikinin inte packades ner i väskan och att vi inte slängde oss i vattnet vi också. Det är faktiskt varmt i vattnet, det konstsaterar Amanda och Linnea.
Fastän klockan närmar sig tio, solen går ner och vinden blir kyligare så stannar badälskare som badkrukor kvar och njuter, för det vore så dumt att kasta bort kvällar som de här. De är sällsynta.
När blött hår har lämnat stora märken på tröjor, skor har knutits och godissuget blir för stort sätter vi oss i bilen, trampar på gasen och åker förbi den enda öppna butik som säljer skumbananer, Fazerchoklad och Malacofiskar i rött, grönt, gult och orange.
Trampar på gasen igen och åker hem till min trygghet, mitt hem. De stannar länge, länge och vi diskuterar, skrattar och pratar om det som får hjärtat att göra så ont och det som gör att hela kroppen blir rusig av glädje.
Och jag tror bestämt att det är kvällar som de här vi lever på.
Alltså, detta är så fantastiskt fint. Både bild och text.