tisdag. tretton dagar kvar till avresa och ännu lyser nervositeten med sin frånvaro, det känns helt rätt. om mindre än två veckor kan jag kalla usa för mitt hem under minst ett års tid, och det är bara så galet att jag inte vet hur jag ska reagera.

för att få ut det mesta av mina veckor som jag har kvar hemma vill jag hinna med så mycket som möjligt emellan. det som ska köpas, ordnas eller planeras. så som adaptrar, garderobsrensningar och hejdå-träffar.

eller som ikväll när jag åkte till lovisa tillsammans med hanna för att prata lite strunt, äta himmelsk nybakt bröd och princesstårta eftersom värdinnan själv fyllde år förra veckan.