038. Your Application

Hej på er.
Det som syns rullar på och det är så himla roligt! Jag är peppad, pirrig och samtidigt skräckslagen över det faktum att jag inom ungefär ett halvår tar mitt pick och pack och lämnar lilla Sveriga för stora USA. Kan inte riktigt förstå det men samtidigt känns det så himla självklart, som om ingenting. 
 
Jag har gjort min profil komplett med personliga uppgifter, arbetserfarenhet, studier, barnerfarenhet och skrivit ett brev till de familjer som förhoppningsvis fastnar för min profil. Så nu har de punkterna fått en grön bock och inväntar bara barnerfarenhetens bock. Referenser är utdelade och fås tillbaka inom två veckor, PPD-test, hälsoundersökning, informationsmöte och intervju är inbokat och den där filmen är påbörjad.
 
I övrigt så pluggar jag in i det sista, avslutar en av två kurser i veckan och efter jul är den andra och avslutad, jag jobbar från och med imorgon tio dagar i sträck och snart är det jul. 
Drömmer om snön, provlagar vego-julmat och njuter av varma sockor och oändliga koppar med te. 
 
Ta hand om er.
 
 
| | 2 kommentarer |

037. Det där med att lämna tryggheten.

Hej på er, det var ett tag sen och trots att jag lyser med min frånvaro är det ändå ett par själar som kikar in och lämnar spår efter sig lite då och då. Det gör mig glad och förgyller nu när det är mörkt näst intill hela dagarna eftersom soltimmarna är för få och så står ju solen heller inte högt på himlen den här tiden på året. Jag är fylld av julkänsla, bakar pepparkakor, lussebullar och surdegsbröd. Julspellistan går på repeat, och jag hör samma, älskade låtar om och om igen.
 
Varför står det då så tomt här när jag egentligen skulle vilja att det var raka motsatsen? 
Jag jobbar deltid, pluggar på heltid och den lilla andel tid jag är ledig så tränar jag, umgås med dem som får mig att må bra och bara är. Försöker att inte spendera för mycket tid vid skärmar av olika slag utan fokuserar på att läsa, pyssla, promenera och bara vara. Livet måste få vara så ibland, och sen det att min kamera snart liknar en gamling på grund av täcket av dam som samlats på den gör inte det hela roligare. Jag har helt enkelt ingenting att visa, men nu ni. Nu ska ni få hänga med på en resa utan dess like. 
 
Jag har bestämt mig. Det gjorde jag väl egentligen för länge sedan men nu börjar det liksom bli mer och mer verkligt hela tiden. Jag har ansökt, börjat på en profil som snart är fullständig och inom ett år kommer jag att bosätta mig på andra sidan Atlanten för ett år i USA. Au Pair-drömmen ska bli verklighet! Det är dröm som jag har haft sedan högstadiet, när jag var 13 år och extremt vilsen och nu sex år senare tänker jag göra slag i saken efter en hel massa om och men, mycket tänk kring hur det skulle vara, vad jag går miste om när jag inte är hemma, hur jag kommer att förändras, vad jag kommer lära mig, upptäcka och få ta del av. De positiva delarna är av stark majoritet och jag tänker våga nu. Jag tänker lämna den där tryggheten som är så välbekant. 
 
En "extra" familj med fantastiska barn att ta hand om, resor, ett kulturellt utbyte, vänner för livet, en helt annan typ av självständighet och ett äventyr som kommer bli ett av de största som jag kommer att vara med om. Jag är peppad ifrån tårna och upp till det sista hårstrået på mitt huvud och redo till hundratio procent. Är ni med mig? 
För vet ni?
Äventyret börjar, NU! 
 
om tankar | | En kommentar |
Upp