Har skypeat med familjen i Darien två gånger nu, i söndags och igår. De är supertrevliga och verkar vara en väldigt fin familj med en pojke som är väldigt aktiv och intressead av väldigt många saker. Fick även prata med den nuvarande au pairen som berättade om hur det är att vara i familjen, lite mer om staden och allmän information om livet på andra sidan Atlanten. 

Trots att de verkar fantastiska så är varken magkänslan eller känslan i hjärtat där helt och hållet, tvekar väldigt mycket och funderar på det hela tiden. Vad vill jag? Hur tänker jag att det här året ska bli? För det är trots allt mitt år och det ska kännas bra och det ska inte finnas några tveksamheter kring det. Det är så svårt och jag är även orolig eftersom jag inte fått några fler matchningar ännu och det gör mig över att eventuellt tacka nej. Det har i och för sig inte gått en vecka in i matchningsprocessen ännu, men känslan är obehaglig trots det.